Efter allt tjat om att jag bloggar så dåligt från en viss person så tror jag att hon är min bloggläsare som går in här mest, pratar självklart om dig Sara. Tänkte därför skriva ett inlägg här till dig om hur otroligt glad jag är att jag har dig.

Jag och Sara lärde känna varandra när jag började i 2an på gymnasiet. Vi umgicks i samma "gäng" men hittade inte varandra direkt. Det var nog framåt sommaren 2010 som det verkligen blev vi. Och när det tog slut under sommaren mellan mig och Erik så förstod jag vilken underbar person Sara var och är. Alla andra sa "men skit i Erik" osv, dom såg nog rakt igenom mig och förstod inte att Erik är mitt livs kärlek och att jag inte ville "skita" i honom, jag är glad att jag inte gjorde det för då hade det inte varit vi idag. Det var bara Sara som förstod mig när jag fick sitta ner och prata med henne eftersom det tagit slut med hennes gamla pojkvän också. Och på så sätt blev det vi. Vi spenderade inprincip hela sommaren 2010 tillsammans och vi har så sjukt många minnen, både bra och dåliga. Men vi kan skratta åt alla idag. 

När vi sen började i 3an så var vår vänskap som en berg och dalbana. Eftersom våra andra vänner inte gick ihop så hade vi det tufft ett tag att umgås i skolan och det hela slutade med världens (onödigaste) bråk. Vi stod och skrek på varandra i korridorerna på skolan, och jag var väl värst då jag högg exakt allt hon sa och attackerade med kommentarer haha. Men vi blev vänner snabbt igen. 

Efter studenten så pratade vi bara på sms, facebook och i telefon men vi träffades inte på ett år. När vi väl tog tag i det förra året, att nu ska vi ses så var det som vi bara hade varit ifrån varandra i en vecka för vi satt ner och pratade som om ingenting hade hänt. 
Det som är så skönt med vår vänskap är att vi vet vart vi har varandra. Vi behöver inte höras varje dag, varje minut. Och framförallt att vi nu har vuxit upp från allt skitsnack.

Jag är så glad att jag har Sara som vän, för hon är bäst ♥