You can hate but never break me
Satt och läste en tidning innan där det stod hur stor-bloggare hanterade kritik och påhopp som dom får. Började tänka bakåt och kopplade rätt mycket till mig själv. Något som jag klarar av att göra som har hjälpt mig innan är att jag sätter upp en "vägg". Jag har haft det väldigt tufft tidigare och var verkligen nere på botten. Sen kom min andra halva in i mitt liv, jag träffade Erik och han höjde mig verkligen till skyarna. Han har hjälpt mig otroligt (därav vår symbol/berlock i mitt armband, 2 änglavingar dom är format som ett hjärta).
Många hatar säkert att jag är så stark. Att jag klarar av att sätta upp denna väggen när folk försöker provocera och verkligen vill ha ett utbrott från min sida. Men jag tänker såhär "varför lägga ner energi på någon som betyder 0 för mig? Och varför ta skit från någon som är lika liten som ett sandkorn i mina ögon?"
Jag tycker det är sorgligt när man ser folk som aldrig växer upp, som lever på skitsnack och att försöka trycka ner folk. Tänk vad mycket bättre världen varit utan den hat-energin som de personer ger. Men någon gång så kommer väl den dagen då man växer upp från denna dåliga energi-spridande sitsen för alla. Hoppas vi ;)
Nä nu säger positiva optimist Natti godnatt! Sprid kärlek till varandra och sluta hata. Eller hata får man men hur svårt kan det vara att hålla käften om det rent ut sagt isåfall?
Avslutar det hela med ett favorit citat som passar perfekt in på mig och detta inlägg: you can hate but never break me!
Kommentarer
Trackback
