När jag slutade jobba så åkte jag och Ida till Center Syd för att fixa saker inför Turkiet. Köpte sololja, solhat osv. Min frisör har sagt att jag måste skydda håret nu när jag ska ligga i solen dagarna ut och dagarna in.

När jag kom hem mötte jag Rebecca, i gången mellan våra hus, för sista gången på jag vet inte hur länge. Usch vad jobbigt det känns.. Vi gick en lång runda och bara pratade, bestämde om framtiden och pratade minnen. Sen kom vi till det jag bara ville hoppa över, att säga hejdå. Rebecca flyttar nu upp till Umeå tills augusti, sen kommer hon hem i 2 dagar och efter det så flyttar hon till Alabama i USA i 5 år... Min barndomskompis, som alltid bott 30 sekunder ifrån mig kommer snart bo på andra sidan jordklotet. Vi kommer inte kunna ringa varandra och ses inom 5 minuter, inte kunna gå ut och gå och träffas. Tacka gud för skype. Och för att Rebecca kommer hem på midsommar, då får vi ses. Usch, fick krama om henne 2 gånger och kunde inte hålla inne tårarna när vi sagt hejdå...

Det enda som är bra är att jag nu kommer kunna åka till USA. Rebecca skaffar ju lägenhet där så jag ska åka dit, min dröm att komma till USA!