Take a bow

Oj har inte skrivit sedan i onsdags, idag är det måndag.. (haha känns som en del inlägg har börjat så på senaste tiden?) Men i torsdags tog jag och familjen bilen upp till Göteborg för att ha en hel dag på Liseberg, 12 timmar närmare bestämt. Och fy vilken rolig dag det blev! Pappa har en del bilder på sin mobil så jag tänkte lägga upp dom när han kommer hem från jobbet, och då kan jag skriva mer om dagen.
I fredags hämtade jag äntligen min lilla bebis, min iPhone som jag har saknat så himla mycket. Och sen vid halv 6 tiden kom min Erik hem till mig. Vi kollade på film och hade det mysigt innan vi somnade gott i min säng.
I lördags åkte Erik hem vid 12. Så jag och syskonen började fixa och städa undan lite här hemma, vi rullade även en runda, innan mamma, pappa & Frida + hennes föräldrar kom hit. Jag och Frida kollade på en skräckfilm och på Robert Gustafssons film "Jag är inte bitter", och såklart så pratade vi en massa imellan det också.
Igår, söndag, följde jag med Rebecca till Malmö för att hon skulle hitta ett par Ray Ban solglasögon. Vi gick till alla butiker i hela stan, kollde på Triangeln, kollade på Mobilia, kollade på Hansa och kollade på Entré men just de paret hon skulle ha fanns ingenstans haha.

Hände en rätt kul sak igår också. Jag behövde gå ut och gå vid 10 tiden på kvällen, och helt plötsligt smsade Rebecca och det visade sig att hon var utanför mitt hus. Så vi gick en långrunda och pratade och tyckte synd om oss själva för saker som hänt. Så vi sa till varandra att finns det någon däruppe i himlen så ge oss ett tecken, för ni kan väl inte vilja att någon ska vara ledsen? Helt plötsligt hoppar en katt ut genom en buske, den mjauade och spann och kelade med oss. Så vi stannade och klappade den och fortsatte att gå. 5-10 minuter senare kollar jag bak och börjar skratta, katten följer efter oss. Och det gjorde den i minst 30 minuter. Den ville typ att vi skulle följa efter den, och gjorde vi inte det så sprang den efter oss och gjorde något ljud, typ "mamamama". Haha som vi skrattade, och var rädda samtidigt. Var det verkligen vårat tecken från himlen? ;)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0