För det första så är jag så sjukt trött på skitsnack! Vi är fan 18 år nu och ska fylla 19 detta året, jag trodde att man hade växt upp från stadiet där man sitter och viskar saker till varandra och sen kollar snett på personen som man viskar om? Men nej tydligen inte, är man så feg att man inte vågar gå fram till personen och säga vad man vill istället? Jag längtar så efter att få ta studenten, efter att få komma bort från alla. Förutom mina underbara tjejkompisar såklart!

Sen är jag så sjukt trött på mig själv. Att jag ens orkar lägga ner tid på att oroa mig över saker, orkar lägga ner tid på att bli avundsjuk på det. Men är det konstigt att man gör så när man mår dåligt över det man oroar sig för? Jag är en person som väldigt lätt blir avundsjuk i en speciell situation och jag hatar det!

Så från och med nu ska jag först och främst börja fokusera på bara mig själv, tänka mig för, gör jag verkligen rätt? Är det såhär jag vill ha det i mitt liv? Kan man lita på alla?

Nej vet ni, 1000 tankar flyger runt i mitt huvud, jag har en klump i min mage. Nu vill jag bara lägga mig ner och lyssna på låten här nedanför och somna...