Det kallas kärlek♥
(fick klippa i bilden därför den ser ut som den gör med det vita imellan, annars var den för lång)
("och hon heter Nathalie Danielsson" ska det stå näst längst ner , bilden är förstor)
Huvudet spränger och näsan rinner, har ingen ork att göra något. Ligger och lyssnar på Eriks musik som han har laddat ner från min data och hittade precis den bilden ovanför. Tror ni inte jag saknar honom mycket mer när jag läser något sånt? Hade han varit hemma nu så hade jag redan suttit och pratat med han i telefon och sagt hur mycket jag älskar honom. Ni som är eller någon gång har varit riktigt kära och förälskade i en kille/tjej vet vilken underbar känsla det är. Och den känslan jag har i kroppen är att jag älskar Erik för mycket för att förlora honom, det är något jag fruktar varje dag, att det ska ta slut. Det skulle varit en mardröm som jag aldrig skulle vakna upp ur. Jag känner att Erik är den rätte och jag vill spendera resten av mitt liv! ♥